Senaste inläggen:
Om » Polens St Tropez«
Magdalena Mecweld skriver för tidningen Vagabond om Sopot:
» Polens St Tropez« har romantiska Sopot kallats. Vagabonds Magdalena Mecweld återvände till konstnärsstaden vid Östersjön där hon växte upp.

Med risk för att romantisera vågar jag påstå att Sopot har allt en stad bör ha. Det kan bero på min Felliniliknande uppväxt i ett av husen med de magiska tornen i Sopot och min barnsliga nostalgi inför den tiden. Eller också är det faktiskt så att Sopot är den perfekta staden.
Staden är tillräckligt liten att promenera runt i men är samtidigt tillräckligt stor för att anonymiteten ska bevaras. Den är vackert belägen på en höjd vid kusten och sträcker sig från skogen i norr ner mot en vit lång strand med kri-stallklart vatten i söder. En trolsk skog omger Sopot med gamla höga bokträd där ljuset silar igenom och gåtfulla, halvt övergivna kyrkogårdar, där man kan läsa på grav­stenarna och fantisera om de döda. Längs den vita stranden finns en flera kilometer lång lummig park att promenera och cykla runt i. Och så har staden husen, de gamla bygg­naderna är alla genomgående uppförda i jugendstil med snirkliga torn, färggrant tegel och art nouveau-detaljer.
Förutom allt estetiskt överflöd har Sopot några av norra Europas mest udda invånare. Konstnärer, författare, skådespelare, artister och annat kreativt galet folk fick alla en fristad här i Sopot under folkrepublikens tid. De närliggande städerna Gdansk och Gdynia blev arbetarstäder med stora varv. Där fanns inte plats för konstnärerna, de fick raskt och tacksamt flytta in i de vackra men slitna och dåligt uppvärmda husen i den forna kurorten Sopot.


Comments are closed.